Att vara tillsammans med någon som tycker om flygplan väldigt väldigt mycket har sina speciella stunder. (på frågan felicia eller flygplan, får jag inget svar). Vid vissa tillfällen, tex en middag på balkongen en majkväll kan Jonas helt plötsligt sluta prata. Han stirrar istället rakt fram, spänner öronen och ser 100% fokuserad ut. Sen reser han sig och springer in för att hämta antingen radion eller kikaren för att ta reda på vad det är som flyger ovanför. I början var jag aningen tveksamt med efter åren har jag vant mig och skrattar istället, för det finns absolut ingenting jag kan göra åt det. När man tänker efter så är det lite charmigt. Hela hösten och hela våren har han pluggat, varje dag, flera timmar om dagen. I torsdags skrev han klart sitt sista teoriprov i pilotutbildningen - grattis älskling. Puss på dig!