Har du under de senaste dagarna gjort något av det här:
- Åkt  20 timmar tåg och 8 timmar buss?
- Flugit helikopter?
- Sovit i en bivack?
- Åkt utför med längdskidor?
- Sovit i en stuga utan el?
- Åkt 16 km längdskidor med en ryggsäck som väger för mycket?
- Varit så trött att du inte har någon balans?
- Sett en bjärv?

Jag har jag allt det där förutom det sistnämnda, men det var inte långt ifrån!

Lördag 8/3:
Vi samlades vid spottkoppen 21.45. Det betydde att jag lyckligtvis att jag åkte samma tåg som alla som skulle in till stan med min feta ryggsäck + liggunderlag + sovsäck. Men det gjorde inte så mycket, humöret ändrades ganska fort. Jag älskar skadeglädje, när dörrarna till Jonas tåg stängs mitt framför näsan, då mår man som bäst!

Hur som helst. Vi kom på tåget och det hände väl inget spännande. Vi somnade tidigt och jag sov som en stock.

Söndag 9/3:
Vi kollar ut genom fönstret och ser 1 meter snö.
Felicia: Det är snööö!!!
Becca: Jävlar. JA, JÄVLAR!
Morgon rullade på med en äcklig frukost på tåget och sen satte vi oss i en buss för att åka vidare till Kittelfjäll. Eftersom vi har sån tur får vi en über trevlig busschafför som börjar med att säga:
Chaffis (med norrlandsdialekt): Har ni skräp så finns det påsar, tar påsarna slut så finns det påsar.´

När vi kommer fram väntar lunch, ombyte och hämtning av skidor, sen bar det av med helikopter!! Det var skitgrymt, bland det coolaste jag har gjort. Jag fick sitta fram och grejer juh :D
Jag och Becca åkte i andra omgången och resten av min grupp kom inte förrän i slutet, det betydde att vi var sist med att börja bygga grotta. Det gjorde i sin tur att den blev ganska liten och vi var ganska många så det blev ganska trångt. Men det gjorde inget för jag sov så jävla skönt ändå, det gjorde inte Rasmus, haha!

Måndag 10/3:
Vaknar av att solen lyser in i grottan när någon tar bort snöblocken från igången. Var först ut från gruppen och käkade frukost med Becca imorgon solen med lapplandsbergen som utsikt. När jag var färdig och skulle börja åka till stugan typ 300 m bort hade inte Martin, Madde och William kommit ut än.. Vi hade alltså inte riktigt samma tempo.

Vi fortsatte dagen med en tur på fjället.  Vi tog oss upp, med skidor på, uppför en 2km lång backe med en stigning på 200 m. Där uppe åt vi lunch och sen hade vi det roligaste kvar, ta oss ner. Alla såg ut som nybörjare på slalomskidor. Men det ska jag tala om, det fanns ingen som inte ramlade.

Tillbaka i stugan passade det utmärkt med en tupplur och sen vaknade jag alldeles lagom till vi skulle ut och prova lavinsökaren i snön. Sen blev det middag i sängen, ja du läste rätt, middag i sängen. Varma koppen, riskakor, yoghurtgodisar och mandelbiskvier är en riktig friluftsmiddag.
Egentligen skulle jag äta frystorkat, men det är så jävla äckligt att jag aldrig tänker äta det igen.

Resten av kvällen tillbringades i sängen med flum, skratt, sång och massagetåg.

Sam: Vad gör ni?

Jag:  Massagetåg.

Sam: Är inte de samma sak som aporna gör på varandra fast de plockar löss?

Vid 9-tiden var alla helt döda och runt halv 10 hade Pelle dampat en x-antal gånger för att ingen var tyst. Sen var det en vild diskussion ifall fönstret skulle vara öppet eller stängt, fast jag vet inte riktigt hur den slutade..

Pelle: Jan-e.

Jag: Ja?
Pelle: Jag ville bara säga gonatt.

Det var en av alla 100 citat från Pistvakt. Något annat som förföljde oss hela resan var den där Bjärven.. jag tror jag måste kolla på ett avsnitt för att riktigt förstå.

Tisdag:

Jag hade beställt snooze av Anna. Så klockan 6.40 kommer hon in och säger till mig personligen att klockan ringer för första gången. Det var bara att skutta upp och packa ihop och äta frulle för klockan 10.00 skulle vi ge oss iväg hemåt.

Jag blev utpekad att börja köra längst fram, det börjar bra, men att köra först över en sjö, spåra själv och solen skiner, en packning på 15 kg kanske tar på krafterna. Jag var trött redan vid första pausen. Men det var bara att hugga i, vi hade en riktig jävla resa framför oss.

Efter 5 timmar var vi tillbaka i Kittelfjäll. Sista biten släpades fötterna i marken och skidorna bars i händerna. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så trött i hela kroppen som jag var då. Visst, jag har varit trött. Men nu var det verkligen alla muskler som var slutkörda, det går nästan inte att förklara. Det måste upplevas.

Tillbaka på hotellet var det dusch och lunch innan vi satte oss i bussen och påbörjade resan mot tåget.

Rasmus & Pelle: I keep on!

Felicia, Jennifer: Becca: ??

Rasmus (förvånad som fan): Har ni aldrig sett Håkan Bråkan?

Tyvärr Rasmus, men vi slutade kolla på julkalendern för några år sen.

När vi kommer fram till Vännäs, som för övrigt är en liten ful håla i södra Lappland är det 50 min kvar till tåget ska gå. Så vi går en promenad och kommer sen tillbaka till bussen och inser att tåget är 40 min sen, yeey..! Det var 40 sega min.

Sen väl på tåget blir det en sallad i bisto-vagnen innan vi drar oss tillbaka mot kupén och jag får massage av Pelle som var skyldig mig det eftersom jag lämnade tillbaka hans skidor. Tyvärr måste jag säga att det inte hjälpte något, men tanken var snäll.

Vi hade lite planer på att dygna men när klockan börjar närma sig 12 och kroppen är helt slut ändrades det ganska fort. Det var riktigt skönt att gungas till sömns av tåget.

Kittelfjäll 08, helt stört roligt!