Idag på mentorstiden började vi prata om hur vi ville att den 11 juni skulle vara. Jag vill att det ska vara sol och varmt. Tänk hur hemskt det skulle bli om det regnade :/. Bara av att tänka på den dagen blir jag helt varm i kroppen och får fjärilar i magen. Det är verkligen en dag man har längtat efter i många år, men samtidigt en dag som förändrar hela livet. Kanske på ett positivt sätt, kanske på ett negativt. Många kommer nog sakna tryggheten man har att veta vad man ska göra varje vardag, men ändå känslan av att kunna göra exakt vad man vill. Sen berättad våran mentor att betygen inte sätts förrän den 8 juni och att det är viktigt att kämpa ut i det sista.