Igår hann jag och mamma inte ens komma 100 m från huset förrän vi var tvungna att ringa kommunen. Det hade ramlat ett träd över våran gata så det knappt gick att passera med bilen. Men eftersom jag är en tuffing körde jag över trädkronan och vi kunde åka vidare. 

När vi är i Barkarby ringer vi till polisen första gången för att vi ser en ensam hund springa rakt över vägen. Han såg så ensam, trött och ledsen ut, han sprang med svansen mellan benen den lilla stackaren. Vi går runt på IKEA, äter korv och hinner in på Rusta innan vi 2,5 timme senare går in på Plantagen. Vi stryker runt där inne ett tag och helt plötsligt ser vi hunden. Samma hund som hade sprungit över vägen sprang nu ensam runt inne på Plantagen. Vad är oddsen att vi ser den igen? Han är jätte skygg och vill inte alls komma nära. Men mamma hade hundgodis i fickan så jag satte mig ner på marken och lyckades få hunden att våga komma fram till mig. Hon var så hungrig! Det var nu mamma ringde till polisen för andra gången och berättade att vi nu hade hittat den ensamma hunden. Vi får lite vatten som hunden fick dricka för att hon var så törstig. Efter ett tag kommer en tjej som jobbar där fram och säger att ägaren är påväg. Då hade polisen tydligen kopplat ihop hunden som vi hade hittat med en efterlysning som hade kommit in dagen innan. Efter en halvtimme kommer ägaren och hon var så glad och rörd att vi hade hittat hennes hund och hon som hade trott att hon aldrig skulle få se henne mer igen. Det  var visst en tjej. Hon hette Zuma och var en gammal hittehund, det var därför hon var så skygg. Det var så skönt att få veta att hon hade en ägare som letade efter henne och att se lyckan när dom återförenades för så mysig. Jag vet inte hur jag skulle reagera om Zoey skulle försvinna, hon är ju min lilla prinsessa!

Men nu ska jag hoppa in i duschen för om några timmar ska jag till solen och värmen :D