Sitter med lockat hår, partysminkning och kollar på reprisen av Roast på Berns. Det var väl inte riktigt planerna men vindar kan vända, det var ju alla.

Jag måste verkligen lugna ner mig angående körkortsgrejen annars kommer allt gå åt helvete. Mina nerver klarar inte riktigt av sånt här. Jag måste sluta bygga upp förväntningar på allting. Om jag tar studenten som exempel, det var en dag jag hade gått och väntat på, byggt upp förväntningar för och taggat till som aldrig förr. Det skulle bli en av dom bästa dagarna i mitt liv och allt skulle bli perfekt. Det blev inte morgonen. Jag bröt ihop och vägrade gå ner till parken, istället satt jag hemma och grät. Pressen var för stor, vad hände om inte allt blev så perfekt som jag ville? Jag ville inte hellre än att kunna säga “jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra!”Jag hade bara en chans. 

Det enda jag tänker på just nu är hur dagarna nästa vecka kommer se ut. Hur kommer teoriprovet gå, vad händer om jag inte klarar det? Vad händer om jag klarar teoriprovet men inte uppkörningen? Vad händer om jag inte klarar något eller kanske båda? Jag kommer tycka att livet är piss om jag inte klarar uppkörningen, det vet jag redan nu. För jag tycker jag kör bra, men tänk om uppkörningsgubben säger 14 saker jag borde ändra på. Jag måste bara intala mig själv att det inte är hela världen om jag kuggar. Hur mycket jag än vill kunna säga “jag har körkort, fy fan vad jag är bra!” så spelar det ingen roll om det inte går vägen (höhö) nästa vecka för jag har inte bara en chans.